11.3.2011

Depressionens barn – från bottenskiktet ser man ett ogästvänligt Finland

  • Du som behöver hjälp! Ring och be om hjälp, det är inget att skämmas för! Se länken till höger.
  • Sinä joka tarvitset apua! Soita ja pyydä sitä, se ei ole häpeä! Katso linkki oikealla.

Vad skall man göra för ungdomar som marginaliseras, hamnar utanför samhället? Det går säkert att förhindra utanförskap och marginalisering.

Den allra första barnskyddslagen togs i bruk 1936 i Finland. Orsaken var att man var rädd att de allt sämre förhållandena var ett hot för samhällsordningen.

På 60-talet hände en radikal förändring. Tanken om välfärdssamhället började vinna mark. Det socialpolitiska systemet och skyddsnätet förnyades, dagissystem, skola, rådgivning (barn- och mödra-) och skol- och mentalhälsovård utvecklades. Barnbidraget och skatteavdrag för barnfamiljer höjdes.

Välfärdssamhället började fungera preventivt och effektivt. Barnskyddsärenden minskade markant under 80-talet..

Nu har man börjat skära dessa skyddsnät för att spara. Man kan klart se hur problemen hos de mindre bemedlade har ökat och barnskyddsärenden ökar i samma takt. Man behöver inte vara orolig eller ledsen för dessa åtgärder i sig, de hjälper och stödjer ju barnen och familjen. Man borde snarare vara orolig för deras situation. I bakgrunden kan finnas drog- och alkoholproblem, mentala problem, “nyhjälplöshet” och brist på ork, relationsproblem, ekonomiska problem, alla problem samtidigt eller bara någon eller några av de nämnda.

Man påstår ibland att största delen av barnen och ungdomar mår bättre än någonsin i vår historia. Men det tvivlar jag på, eftersom allt fler barn och ungdomar mår dåligt, och riskerna som följer med dessa problem ökar också.

Enligt forskare handlar det inte enbart om depression (lågkonjunktur), eftersom Finland är rikare än någonsin tidigare idag. Det är snarare fråga om hårdare samhällsklimat.

Attityden och värderingarna som är positiva mot jämställdhet och välfärdssamhälle har blivit hårdare. Man ser det även i utbildningen idag. Det handlar om val mellan olika värderingar hur och till vad man riktar de allt mindre resurserna. Vill man erbjuda hela åldersgruppen så bra och högklassig grundutbildning som möjligt, och stödja de ungdomar som behöver stöd, eller vill man rikta medlen till utbildning av de speciellt begåvade och lyfta topparna i internationellt syfte?

Den sist nämnda riktningen är dominerande idag.

Familjer med bara en försörjare har speciellt svårt. Två tredjedelar av alla barnskyddsfall har handlat om barn i familjer med bara en försörjare. Bara 20 % av alla barnfamiljer ingår i denna grupp. Det är långt ifrån alltid försörjarens fel att familjen hamnar i knipa, utan det handlar om deras möjligheter i samhället. Det är många som lever under fattigdomsgränsen idag och det rimmar illa i vårt välfärdssamhälle, som är, som sagt, rikare än någonsin.

En ungdom som faller utanför kostar 30 000 per år för samhället. En människa som hamnar utanför utbildning eller arbetslivet resten av sitt liv som 25-åring kostar samhället ca 1,1 miljoner euro.

Tänk om man använde alla dessa pengar för eventuella stödåtgärder för familjen?

Sättet som samhället söker bot på problemen liknar brandkårens jobb, man släcker lågorna - kunde man hindra bränderna i förväg istället?

Bra familjepolitik skulle vara en hållbarare lösning. Man måste skapa ekonomiska och sociala resurser för föräldrarna för att de kan klara av barnuppfostran. Idag är det dåligt med det.

Utvecklingen har varit från klassamhälle och fattigvård till välfärdssamhälle – och nu är vi på väg att ramla tillbaka till klassamhälle och fattigvård så småningom. Eller vi kanske är där redan.

Det vill jag inte acceptera!

Jag har lånat fakta och information från forskarna Tero Järvinen, Eeva Valjakka och Markku Vanttaja (Tidningen Aurora 1/2010 – 9.3.2010, Turun Yliopisto, University of Turku, artikel ”Syrjästä näkee tylyn Suomen”, text Timo Niitemaa).

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti

Kommentera gärna!